I denna uppdiktade oas, tar dansen och rörelsen plats runt en hyperkonstruerad dansbana och längs en simulerad runway. Till musikens toner dansar denna klunga genom komplexa och detaljrika koreografier, i självklar gemenskap och den ödsligaste ensamhet. Genom en talande mix av väl avvägd spretighet, framträder en liten värld i världen, ett terrarium, som blir skådeplatsen för ett vilt dansdrama.
De bor i en grej.
En hel värld bär de med sig.
Fett skymd, fast under lupp,
och ibland del av en mönstertrupp.
Väntar de på någons blick?
Eller är de oberörda av andras klick?
Nu ska du få se,
hur nio osedda typer gör entré,
i detta terrarium, i denna intima odyssé.
Koreografiduon OR/ELLER om verket:
”Det som vi tycker är spännande i tanken om terrariet är på många vis likheten med teatern. Dessa båda rum är just avgränsade ytor för landlevande organismer, vars primära funktion, förutom att förse dessa varelser med en funktionell plats för deras aktivitet, är att de ska beskådas. Med Terrarium bygger vi alltså på sätt och vis upp en teater i teatern. Och i just detta terrarium har ett svenskt kalhygge flyttat in tillsammans med nio typer. Detta gäng bor inte bara här, de har också en väldigt viktig uppgift, de är varandras miljö och de blir varandras landskap.”
Madeleine Lindh och Anja Arnquist har varit aktiva inom dans- och koreografifältet sedan det tidiga 2000-talet. 2018 började de att arbeta som konstnärsduo under namnet OR/ELLER. Deras danskonst kännetecknas av starkt visuella sceniska verk med dansen som talande motor. Deras återkommande intresse är att arbeta med konceptet “inuti”, som de driver parallellt genom koreografi och scenografi och genom att låta sina föreställningar kila in i stora format på större scener eller mellan två böcker på ett bibliotek. OR/ELLER tänker på sina verk som kontaktytor, dit de bjuder in både dansare och publik, barn som vuxna, att bli del av en fiktion som leker med en både komplex och enkel ton, där både allvaret och humorn får plats.
“Koreografi är extra spännande att arbeta med där dansen och rummet möter varandra. I rummet som sådant och i allra högsta grad i scenrummet lurar skeva maktperspektiv, men också just därför en bubblande potential att spränga gränser. Här inspireras vi av barns sätt att vara i och tillgängliggöra världen för sig själva. De vågar titta lite för länge, hastigt byta intresse, ge objekt liv och röst och ställa de där stora existentiella frågorna.”
Här kan du läsa mer om verket och upphovspersonerna.
